Jag sa aldrig de rätta orden

E N gång i tiden dök det upp en sk ”bonuspappa” i mitt liv. Jag var runt 11 år.
För mig var han aldrig någon ”bonuspappa” eller ”pappa” heller, för jag hade en egen riktig pappa. En egen riktig pappa som jag älskade villkorslöst.

En dag åkte vi ”den nya familjen” på en tur med bilen. I baksätet satt vi tre syskon. Vår ”nya familjefar” erbjöd oss kexchoklad.

Våra ögon tindrade och saliven vätskades av längtan att få hugga in på den goda chokladen.

Vi skulle få KEXCHOKLAD 🍫

Vi skulle få kexchoklad om vi sa: ”Tack, pappa!”

Förvirrad tittade jag på mina syskon. Vi hade ju redan en pappa. Varför skulle jag kalla honom pappa om han inte var min pappa??!?!

Jag förstod ingenting.

Jag blev utan kexchoklad. Jag satt och tittade med ledsen själ hur mina syskon slukade chokladen. Jag fick höra att sa jag bara de ”rätta orden” skulle jag också få min choklad.

Jag sa aldrig de rätta orden.

Jag har aldrig sagt ”de rätta” orden framledes heller i mitt liv. De rätta orden för att passa in i massan. Jag kommer alltid att ifrågasätta, söka svar, följa min intuition.

Jag har stått ensam många gånger. Jag är van. Det har känts förjävligt många gånger, men jag har inte kunnat gå emot min egen sanning. Jag har inte kunnat svika mig själv i vissa ståndpunkter.

Idag har jag fått nog av så mycket. Det är så jag kan bli skrikarg. När bägaren rinner över. Ja då är det nog.

Erbjuds jag en kexchoklad idag för att ”säga de rätta orden”, så kommer det inte att ske.
Jag har fått nog av bullshit.

Önskar dig en skön blåsig hösttorsdag 🍁🧡🍁

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s