Smärtan i livet – en del av livet

När ångesten hälsar på.

När andetaget snörs åt.

När bröstkorgen krampar.

När livet gör sig påmint om svunna dagar som satt sina spår. Jag får ingen luft.

Ångest.

Förr skämdes jag över mitt tillstånd.

Förr vågade jag inte prata om det.

De gånger jag vågade öppna upp mig råkade jag öppna upp mig till fel personer och det blev så fel. Vilket gjorde att jag slöt mig alltmer inom mig själv.

Det är tryckande jobbigt att stanna i denna känsla. Förnuftet vet så väl att det går över. Men själsligt och kroppsligt känns det som att jag går sönder, trasas sönder cell för cell, bit för bit. En pöl.

Jag stannar i smärtan, den tryckande kraften över bröstet. Ångest. Utsatthet. Spår från svunna dagar som jag än idag stundvis får jobba hårt med för att läka som människa.

Andetaget – jag tackar andetagets djupa kraft. Smärta. Jag får ingen luft. Känns det som. Men jag andas djupt och känner varenda rörelse. Pratar tyst till mig själv, snälla ord. Det går över. Fly inte nu. Stanna och rid ut smärtan.

Bristande sömn och för mycket jobb. Perfekt utlösare för min ångest.

Jag har provat att jobba heltid under några veckor nu i sommar – ingen bra idé har jag insett. Jag är inte redo för det, jag vet faktiskt inte med handen på hjärtat om jag någonsin kommer att bli redo för det.

Det är långa dagar, själsligt prövande möten inom hemtjänsten, med människor som ibland sliter mer i själen än det fyller på.

Jag inser mer och mer, klart och tydligt hur viktigt det är att fylla på med saker i ens eget liv som man mår bra av. Det går inte att förlita sig på att andra människor ska komma och förgylla en dag eller uppfylla livets mening åt någon annan.

Instinktivt vill jag fly. Släppa allt, ta ett plan och fly långt bort. Men vet så väl att den strategin funkar inte. Fly. Det är så lätt. Hur många gånger har jag flytt utan att det blivit bättre.

Lika bra att stanna. Andas. Låta smärtan rida ut sin kraft. Städa lite. Lyssna på lite skön musik. Säga och tänka snälla saker. Promenera i skogen. Andas frisk luft. Plocka lite svamp. Tända ett ljus. Andas. Djupt.

Det går över.

Smärtan i livet – en del av livet.

Eller vad tror du?❤️

Kram från torpets lilla vrå ❤️

Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s