Yippi❣️

Vilken känsla❣️
Första joggen på över fyra år.

Innan min utmattning tränade jag 4-5 gånger i veckan, plus långa promenader med hund, barn och häst. Jag kan inte minnas att jag varit stilla under några längre perioder.

Tills den dagen kroppen totalt gav upp.

Orkeslös. Huvudet som dunkade konstant, jag minns att jag gick med hörselkåpor på gården då grannens barn var ute och lekte, för jag orkade inte med ljudet. Skriken var som om någon stod och slog kastrull lock intill huvudet. Kroppen tung och helt slut.

Där och då tog träningen slut. Som jag slog på mig själv för att inte orka. Det fanns de som tjatade att träning är bra när man är utmattad, för mig blev det ett stresspåslag deluxe.

Jag förstod inte varför jag rasat.

Jag förstod inte varför jag var så trött och irriterad. Jag förstod inte varför jag inte orkade något. Jag förstod inte varför jag drog mig undan människor.

Hur förklarar man för någon att man är sjuk, när man själv inte har sjukdomsinsikt och när sjukdomen inte syns?

Hur förklarar man för människor som aldrig vandrat in i en utmattning och som tror att det ”bara” är att rycka upp sig?

Hur förklarar man?

Jag har insett att det inte går. Det går inte att förklara för någon som inte förstår vad det innebär att rasa. Men det tog tid.

Det tog även tid att komma till beslutet idag att snöra på mig joggingskorna och ta en liten jogg. Inte för att vara duktig utan för min kropp behövde det kände jag i morse.

För mig har utmattningen inneburit en resa deluxe i mitt inre. För att förstå mig själv. Titta på mina egna beteenden, se mina mönster. Jobba med skuld och skam. Jag tror banne mig det har varit den jobbigaste och roligaste resan någonsin – men resan är inte slut den fortsätter livet ut.

Jag har den senaste tiden snöat in på kroppen och dess funktion, bla lymfsystemet- så intressant! Så viktigt!

Det är så jag ser resan på livets stig. Ett steg i taget lära något nytt. Prova något nytt. Känna efter hur det känns. Förstå sig på sig själv varför man gör som man gör och varför man reagerar som man gör i vissa situationer. Känna kroppen och framförallt LYSSNA till kroppens signaler. Vad vill den säga mig?

Jag tror starkt att präglingar från gårdagens stig påverkar hur man agerar på dagens stigvandringar. Där har jag möjlighet att välja om jag vill fortsätta på samma stig eller välja en ny väg.

Hjälp så många nya outforskade vägar det finns.

Jag vet att Du finns därute, Du som reser liknande stig som mig. Jag vet inte vart du är på din resa, jag vet inte hur vilsen du är. Men jag vill att du ska veta att du är inte ensam.

Idag tackar jag livet för orken i kroppen – just idag❤️

Kram Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s