Dina ord finns fortfarande kvar

Jag minns stegen. Jag minns det klingande skrattet när min älskade dotter sprang sick-sack mellan personalen på hjärtavdelningen i Falun. På sina rultiga ben sprang hon runt och sken upp tillvaron för både personal och patienter.

På den tiden var det hennes morfar, tillika min pappa som var en av patienterna på hjärtavdelningen.

Han hade åkt in akut redan på lucia 2008, då han samlat på sig ovanligt mycket vätska och hade jobbigt med andningen.

Vi barn hälsade på honom frekvent och han älskade när barnbarnen var med, i alla fall till en början. Innan orken började ta slut.

Min dotter Olivia hade på den tiden börjat utforska ord. Livet var roligt för det lilla flickebarnet. Allt var spännande och nyfiket.

Jag minns min pappa. Liggandes i sjukhussängen tittandes med kärlek i ögonen på min dotter; ”Kan du säga morfar, Olivia?”

Skrattandes sprang hon vidare, ut på nya äventyr på avdelningen. Dag ut och dag in.

Men en dag kom svaret morfar längtat efter; ”Offa!”

”Hörde du Carina, hörde du, hon sa morfar!”

Jag hörde! Vi skrattade tillsammans. Det var i juletid 2008. Olivia hade ingen aning om betydelsen av hennes ord. Men jag såg i pappas blick, kärleken till sitt barnbarn. Ordet som hade sådan betydelse för just honom. ”Offa!”

Han blev lite piggare. Lite ljusare. Lite gladare.

Jag minns dagarna som om det vore igår. Jag saknar honom så enormt mycket.

Jag önskar jag hade haft insikter om klokskaper från livet som jag äger idag.

Jag saknar honom.

Idag är det på dagen 12 år sedan han somnade in. Det känns som igår. Det går över, säger människor. Men går det verkligen någonsin över?

Är det meningen att det ska gå över? Jag vill inte glömma min pappa, jag vill känna min pappa. Saknade efter min pappa. Men saknaden vandrar vid min sida, den äter inte upp mig.

Jag vill känna min sorg, saknaden efter pappa. Jag vill gråta en stund, känna salta tårar, smärtan i mitt bröst, saknaden efter pappa. Jag vill minnas det fina.

Gud vad jag saknar honom just idag!

Jag minns det glada skrattet från min dotter. Jag minns blicken och orden från min pappa ”Hörde du Carina hon sa Offa!” Dina ord finns fortfarande kvar – jag minns dom som igår. Älskade pappa.

12 år av saknad – idag.❤️

Carina

4 reaktioner till “Dina ord finns fortfarande kvar

  1. Så fint du skriver om din kärlek till din pappa. Jag kan känna din saknad, och att saknaden vandrar bredvid hela livet, precis så är det.
    Blir så berörd av dina texter
    Varm kram❤

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s