Vill du vara ensam?

När man blir gammal, vad nu gammal är, så verkar det som att det är en tid i livet då man verkar bli väldigt ensam. Vänner kanske har gått bort en efter en. En maka eller make även så.

På ålderns höst det verkar som att ensamheten kryper närmare inpå.

Hur känns då ensamheten?

Olika för alla såklart. Beroende på hur man hanterat ensamheten tidigare. Självvald ensamhet eller påtvingad ensamhet, det är skillnad på ensamhet och ensamhet.

En människa som kanske trivs med sin ensamhet, tillvaron med sitt egna jag, trots vänners bortgång, trogen livskamrat likaså. Finner sanningen hur livet lever för just den individen. Accepterar läget. En promenad till affären, posta ett brev eller kanske få ett litet besök av ett barn lite nu och då.

Det är kanske det som lyser upp en gråtrist dag när solen gått i moln för ett längre tag.

Men så kom ett virus. Skrämde slag på envar. Plötsligt blev det slut på promenaden till både affär, post och besök från sina barn. Ensamheten blev mer kännbar. Även för den som trivdes i sin ensamhet. Plötsligt kom kanske både tankar och känslor om livet ikapp. Sin egen existens.

Känner hjärtats slag. Vet kanske om att tiden är knapp. Ensamheten tär, än mer än ett virus som härjar fritt.

Är sista julen kommen? Firas kanske i ensamhet.

För mig personligen har jag inget emot att ensam denna jul vara. Ensam och ensam, jag har mina hundar, getter, katter, höns och kanin. Så ensam, nej det blir jag aldrig.

Men för många denna jul kanske den sista är. Då få fira i sin ensamhet som än mer påtaglig är – just detta år, det får mitt hjärta att brista lite till.

Julen är, trots allt en högtid. Då familj och vänner samlas.

Julen är också en tid, då alkohol och bråk många gånger förstör denna ljuva fina tid. Familjer splittras, barn som gråter. Rädslor och svek, hårda ord.

Julen är för mig idag, en tid för frid, lugn och ro.

Kanhända mina egna erfarenheter gjort mig mer blödig för den äldre ensamma människan i fåtöljen som sitter. Trött och orolig hur livet plötsligt blev.

Kan man finna ro? I en ensamhet som råder, i ett samhälle av idag?

Tankar från skogen.

Kram Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s