Kannibalistiska odjur…

Höns. Kannibalerna, med sin grymhet när grymheten väl slår till. Djurriket.

2012 när jag och min dotter flyttade till detta lilla torp, drömde vi om höns. Några söta frigående pullor, som skulle få strosa fritt på torpets ägor. Leverera lite ägg. Frid och fröjd. Baka lite gott.

Under åren har vi kläckt fram kycklingar och verkligen njutit av livet som hönsmammor.

Tuppen Oscar har fått hänga med i åtta år. Jag har inte haft mage att ta bort honom, han blev liksom som en familjemedlem – vem nackar en sådan?

Flytten in till det nya stora hönshuset nu i höstas blev lyckat, alla hittade sin plats. Men hönsen började ta för sig mer och började bli grymt elaka mot varandra. En gammal liten höna dog, troligen av stressen över att många var elaka på henne.

In kom två nya kycklingar som jag fick av min mamma, men en av dem fick återvända rätt omgående då hon utsåg en liten gullhöna att bli hennes mobbingoffer.

Denna lilla tjej, fick huvudet sönderpickat. Så hon har fått suttit i karantän i en stor bur inne i hönshuset, i väntan på läkning. Någon tyckte jag skulle nacka henne.

Men nackar man den som är snäll och utsatt? Jag ville iaf prova mig fram att försöka läka henne först och sen se hur det skulle gå i gruppen när de återförenades.

Jag började även inse att jag behövde byta ut Oscar mot någon tupp hönsen kunde få respekt för.

Dagen kom då Oscar fick somna in.

In i hönshuset kom två hormonstinna ungtuppar.

Vilket fick hela hönsflocken i chock.

De sprang och gömde sig, eller satt på sina sittpinnar och tryckte.

Dagarna gick, gruppen började sätta sig. Såret på lillhönan började se fint ut. Efter två veckor i karantän var såret helt läkt, ingen skorpa kvar och tiden var kommen.

Nu har det gått en vecka! Lillhönan har åter fått sin plats i flocken, ingen har gett sig på henne. Tupparna har satt sin prägel i gruppen.

På kvällarna när jag sitter en stund i hönshuset för att studera de små fjäderfäna blir jag helt förkrossad över hur hårdhänta de kan vara mot varandra.

Jag är i alla fall glad att jag inte är en höna.

Har du erfarenhet att hönors grymhet? Hur har du isf löst det?

Det här var första gången jag upplevt detta och jag hoppas det blev den sista.

Önskar dig en fin dag ❤️

Kram från skogstäppan

Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s