Getter bakom bom och lås!

Fullmåne. 30 november. Månen lyser klar på himlen redan nu.

Det verkar som månen håller mina juveler vakna med sitt strålande ljus om natten.

Britta & Blenda har av och till under natten ansett att det är dags att kliva upp. ”Varför kommer inte matte ut till oss när vi ropar på henne?”

Det är minst sagt intressant med getter. Det är mycket jag har lärt mig under dessa snart sex månader de bott här på torpet.

De är väldigt kärvänliga och det är tack vare den fina uppfödaren. Flaskkillingar som de är så har de tytt sig väldigt mycket till människan. Kanske lite väl mycket kan jag ibland tycka. Men det får jag nog skylla mig själv för. Jag kan ju inte låta bli att umgås med dem.

Getter, iaf Britta & Blenda, är både busiga, egensinniga och envisa. Fick dom så skulle de gladeligen installera sig inne i huset.

Jag bara ÄLSKAR våra promenader. De springer runt och äter lite här och var, hoppar på stenar och stockar. Ibland tar vi oss en paus och bara chillar, suger in naturens vyer och frisk luft. Njuter av stunden av nuet.

Inatt vaknade jag av illamående och sprängande huvudvärk. Då upptäckte jag även mina juvelers ljuva stämmor. Svårt att somna om, de sjöng liksom i kör non-stop, hela natten.

Så idag har jag fixat dörrarna till vindskyddet så de går att stänga igen för natten. Ramaskri!!! ”VA!! Ska vi vara här själva!”

Jag har märkt att ju mer jag går på promenad och hänger med de underbara tjejerna – ju mer ”mammiga” blir de och vill gärna att jag ska hänga med dem HELA tiden. Så då skriker dom i kör…..hela tiden!

Men precis som när de hoppade över staketet in till kaninen så får jag försöka med lite gränssättning även på detta plan. Fast jag har svårt för det🙈

Så i natt blir första natten för getterna inomhus bakom stängd dörr och jag får sova utan att vakna till bräkande och vara rädd att de väcker grannarna.

Skulle ha min jobbhelg nu till helgen, men får lugnt vara hemma och kurera huvud och mage. Ett nytt covid test ska även tas i morgon (vi måste vara på säkra sidan). Jag är sjukt trött på det här viruset nu som sätter så många människor i både rädsla och ensamhet.

Kan inte hjälpa men jag får så dåligt samvete att vara hemma från jobbet – fortfarande. Tänk att det ska sitta så djupt rotat i ryggraden. Man vill ju vara frisk – jämt! 😉

Trevlig kväll önskar jag dig här från sjukstugan på skogen❤️

Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s