Ibland gör det ont att leva

Ibland gör det ont att leva. Det kommer stunder då känslan av hopplöshet dansar förbi genom livet.

Dagar då hjärtat brister som knoppar brister i vårsolens ljumma sken. Det gör ont.

Är smärtan lika stark hos knopparna?

Man vill prata, berätta hur det känns. Men inser snabbt att det inte går, för mottagaren är inte på samma kanal som sändaren. Vi sänder på olika frekvenser.

Jag har för mig att folk ibland brukar säga att det är då man ska acceptera. Acceptera att det är som det är. Släppa taget. Leva sitt egna liv.

Men smärtan, när den kommer. Saknaden. Längtan efter något som troligen aldrig någonsin kommer att infinna sig.

Hoppet. Hoppet min vän är det sista som lämnar oss. Så även hos mig.

Hur mycket man än möter sanningen i vitögat så finns det glödande hoppet om en annorlunda framtid.

Själen längtar. Dagar då hjärtat brister som knoppar brister i vårsolens ljumma sken. Det gör ont.

Längtan. Saknaden.

Ibland riktigt hatar jag smärtan av att vara produkten av min barndom.

Växandet gör så smärtsamt ont emellanåt så det känns som att själen ska trasas sönder.

Livet, det ljuva lilla livet som lever inom oss alla.

Dagar då hjärtat brister som knoppar brister i vårsolens ljumma sken. Det gör ont.

Längtan. Saknaden. Omtanken. Kramen.

Kram från skogens lilla vrå ❤️ Trevlig helg du fina medmänniska❤️

Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s