Är det någon idé att kliva upp om morgonen?

Det är så viktigt att känna att man har något som får individen att vilja kliva upp ur sängen om morgonen.

Något som får livet i själen att vakna till liv. Känna tillhörighet och tillfredsställelse.

Borde inte det vara en självklarhet för alla människor?

Man skulle kunna tycka att det vore varje människas rättighet att få känna det. Lusten att kliva upp till något som får själen att må bra.

Men den rättigheten finns inte hos varje människa. Tro mig. Jag har själv varit en av dem. Under lång tid.

När jag fortfarande får mina svackor får jag verkligen kämpa med min inre övertalningsförmåga att kliva upp om morgonen och försöka se vad jag har för gott omkring mig. Inte fastna i gamla vanor.

Sviter från förr. Dom finns där. Trots åren som gått, har de inte lyckats läka alla sår.

Läker tiden sår?

Med handen på hjärtat så upplever inte jag det som att tiden läker såren.

Dessvärre känns det som att sorgen blir djup och det blir svårt att fylla på med nya glädjeämnen. En dag svämmar det kanske över. Dags för rensning?

Personligen bär jag på många förluster genom livet, jag är inte ensam om det skulle jag tro. Jag har levt för mycket för andra människor, tappat mig själv. Aldrig riktigt byggt upp ett eget jag. Andra som duktigt stoppat in mig i ett fack hur jag är och borde vara. Människor, djur som dött. Missbruk. Psykisk och fysisk misshandel. Vart tog jag vägen?

Gå inte mot strömmen.

Jag är ute på en resa. En resa som startades för några år sedan. En resa i mitt innersta.

Det är en spännande och skrämmande resa. Saker kommer upp. Jobbiga saker att kännas vid. Fina saker kommer fram. Fina saker som när jag hittar en bit av mig själv i något nytt skapande projekt. Jag hittar bitar av mitt innersta jag. På mitt sätt. Jag bygger sakteliga mitt egna lilla paradis på jorden. Här på mitt torp är jag trygg.

Inte en mall som någon annan planterat.

Men är det då viktigt att hitta sig själv?

Har inte alla hittat sig själva?

När jag rasade i utmattningen 2016, ställde jag mig frågan. Vem fan är jag egentligen?

Jag visste inte.

Nu, snart fyra år senare. Känner jag bara, WOW vilken resa! Jobbiga år som tusan. Nattsvart. Motigt. Ett evigt mörker.

Men det vände. Jag hittade solen i ansiktet. Jag tog små steg i taget. Jag började öva tillit till mig själv. Jag gick kurs i MediYoga, för att hitta andningen och lugnet i stormen.

Jag skärmade av världen. Jag började sakta hitta mitt eget egenvärde. Jag började sätta gränser. Fy tusan så läskigt det var! Men ack så viktigt att stå upp för mig själv.

Jag har blivit hånad, idiotförklarad, förlöjligad. Känns som det räcker nu. Jag är för gammal för den skiten nu.

Jag försöker ta hand om min egen skit som jag dras med, jag försöker ta ansvar över det som är mitt. Har jag tur möter jag en vänlig själ som vågar spegla mig utan att döma mig.

För nog har vi lätt för att döma andra utan att ens ha en aning om vilken stig den människan har vandrat.

Nog kan det väl vara så att man kanske vill tala om hur livet är, för dem som inte begriper.

Men hur är det då?

Finns det en mall med vad som är rätt eller fel?

Vad är bäst för varje individ?

Det som passar mig, kan det utan förbehåll passa min granne bara för att jag tycker att det är så?

Livet är för mig en resa. En resa som ständigt förändras och utvecklas. Jag behöver känna modet att våga lita på att det finns människor därute som också vill gott. Jag behöver träna på att ha modet att lita på att andra se det goda i mig. Att jag duger som jag är.

Sorgbearbetning.

Jag är livrädd. Men tiden är inne nu. Jag lägger mitt liv i en annans händer. Jag låter mig guidas på vägen. Rädd. Men ödmjuk. Förväntansfull. Jag är så trött på alla förluster som tynger min själ. Jag är så trött på alla pekpinnar som talar om hur livet ska vara och levas. Jag vill fylla på med nytt. Liv. Glädje. Kärlek. Det som är bra för mig.

Sorgbearbetning.

Jag litar på att livet blir precis som det ska.

Tack för att du tog dig tid att läsa.

Önskar dig en skön dag!

Kram Carina

2 reaktioner till “Är det någon idé att kliva upp om morgonen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s