Handlingar får konsekvenser

Fredag – studentdagen och skolavslutning för många, om än lite annorlunda avslutning i år än någonsin tidigare. Min dotter slutar sexan! Så stolt, så glad jag är för hennes skull och ändå gråter mitt hjärta och förbannar det förbaskade viruset som gör att vi inte kan få njuta av just denna tid tillsammans – en sista avslutning i vackra Aspeboda skola.❤️

Vi kan inte styra över det som sker, men vi kan känna och det är okej! Detta år, 2020, går nog till historien med att väcka känslor inom varje människa – väcka känslor som vi aldrig kanske ha blivit lärda till att känna på eller framförallt att hantera dem, för ”det blir bättre”, ”bit ihop”, ”sånt är livet”, listan kan bli lång. Det är jobbigt och smärtsamt att känna. Bättre att kanske stänga av, eller hitta något som dövar smärtan.

Känner du igen det?

Jag minns tillbaka när jag slutade nian, när kaoset var kaoset själv, i min dysfunktionella familj. Känslorna jag kände där och då var inte tillåtna. Jag hade fått en Oscarsstatyett för fasaden utåt. Missbruket syntes inte, men min oroliga själ hade kunnat ge en ledtråd om någon vågat fråga.

Hur många barn och unga går nu ut skolan i ovissheten om vad framtiden kommer ge?

Hur många barn och unga fasar för en sommar när knuten i magen växer inför en förälders drickande?

Med drickandet kommer personlighetsförändringen som en käftsmäll, återigen!

Rädsla, oro, ilska, sorg, misshandel, tassa på tårna, lögn, svek, hot, hån, ironi…..

Dessa beteenden skapar konsekvenser för våra barn och unga. Bristande koncentration och prisbelönta masker för att hålla samhällets frågande blickar på avstånd.

Som en konsekvens till mitt handlande att hoppa av skolan långt tillbaka i tiden, gjorde att jag aldrig tog studenten! Detta har jag sörjt inom mig under alla år, trots att jag läst igen många ämnen i vuxen ålder och även utbildat mig vidare inom vissa områden så har jag aldrig tagit studenten. Av någon konstig anledning har jag slagit på mig själv för det. Trott mig vara mindre värd.

När jag rasade i utmattningen 2016, så lovade jag mig en sak – att fullborda sådant jag känner har skapat ett hål inom mig.

Livet var rörigt när jag skulle läsa på gymnasiet i tonåren, oron för hur min missbrukande förälder tog överhand och jag hade inga bra redskap till att hantera situationen mer än att fly. Flytta långt bort, hålla distans och inte känna.

Jag har tagit igen mycket av dessa beteenden, livet har lärt mig och gett mig insikt i vissa saker och ting. Vilket gjort att jag började jobba med den grundliga kärnan i hela cirkeln – mig själv. Jobbigt som tusan, smärtsamt, javisst!

Jag lever – jag lär – gör misstag – men jag är på väg – ledd av rösten inom mig.

Jag går min väg.

Ett av målen har varit att läsa in ämnen så jag får ett slutbetyg, inte för någon annans skull utan för MIN skull! Jag ville ha det som en pusselbit på mitt helande.

Så igår när jag hämtade posten fick jag två brev! Ett från polisen och ett från Falu Kommun!

Jag började med brevet från polisen, de hade lyckats fånga mig på bild med att köra 13km för fort. För att vara första gången jag åkt fast för fortkörning så känns det helt ok, utslaget på 30 år så blir dessa 2000kr 66kr/år😇. Såg även min dubbelhaka på bild så det känns som jag antingen behöver sträcka på mig när jag kör bil eller gymnastisera hakan lite😅.

Sen högg jag in på brevet från Falu Kommun!

Student 2020/ inne på mitt 48e år🥳

Ett av mina mål är färdiga, trots att jag trott coronaskiten skulle hindra mig från att bli klar. När jag för två år sedan kollade upp vilka ämnen som fattades så var det Religion 1a och Naturkunskap 1a1. Jag har dragit ut på det, det har känts motigt att läsa igen.

Men!

Dessa ämnen har varit så givande och intressanta att få läsa, speciellt nu i vuxen ålder. Men jag ska inte sticka under stolen med att det har varit kämpigt.

Men jag klarade det!

Jag är så tacksam och får man säga, STOLT, över att jag tog tag i detta. För min egen skull!

Jag skriver inte detta för att få en massa hejarop eller gillningar, jag skriver detta för jag är övertygad om att det finns fler som haft/har det som jag haft och inte ser en strimma ljus i tunneln. Där missbruk och dysfunktion har gjort att livet inte riktigt blev som man tänkt eller drömt om.

Människor som tror de är ensamma om sin historia bara för att vi inte vågar prata om det.

Jag tror med handen på hjärtat – ödmjukt – med all den livserfarenhet jag har från missbruk, att vara anhörig, egna erfarenheter av att döva känslor med både alkohol och prestation, maktlöst se på när människor gräver sin egen grav. Tagit på mig tonvis att skuld och skam som aldrig ens har varit mitt ansvarsområde.

Jag tror med handen på hjärtat – ödmjukt – att förändring sker när jag börjar förändra mig själv utifrån mina egna behov.

Förändring gör ont.

Sinnesrobönen hjälper mig enormt❤️

”Gud ge mig sinnesro att ACCEPTERA det jag inte kan förändra, MOD att förändra det jag kan och FÖRSTÅND att inse skillnaden.”

Kram och trevlig helg från torpets lilla lugna vrå🌸💖🌸

Carina

2 reaktioner till “Handlingar får konsekvenser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s