Oro i kroppen

Sitter här på brygga och funderar över livet och tiden som har gått.🌿

Det är nu 28 dagar sedan jag på kvällen den 9/4 började känna av en molnande huvudvärk och en konstig trötthet i kroppen. Trodde jag var allmänt utkörd.

Sedan i lördags har jag inte sovit en hel natt, jag vet inte om det har med medicinen jag fått eller om det är något annat, men har som en oro i kroppen just nattetid.

Måndagen var första dagen jag på riktigt kände att livet är på väg tillbaka, igår likaså. I morse vaknade jag med vänster ansiktshalva lätt svullen och vänster öga igenklibbat.🤨

Fortfarande har jag jobbigt med andningen, trött i kroppen och lederna gör ont speciellt efter att jag suttit still ett tag. Snorig och lite hostig.

I ärlighetens namn, vart tog tiden vägen? 🧐
Hur tusan kan ett virus vara så mångfacetterad och så långdraget! Jag är så sjukt trött på nya symptom, skulle kunna vri nacken av dem alla om jag så kunde!
Det är en prövotid, sanna mina ord! ☺️

Det känns som jag vill fly, fly från det jobbiga. Känslor som tränger på. Det är så mycket smärta. Men jag vet ändå att det får komma och gå i den takt det behöver❤️
Jag saknar att kramas, är det fler som gör det?
Allt blir så påtagligt. Livet.

Fler inlägg i skuggan av corvid-19 kan du läsa här , så öppnas det i ett nytt fönster.

Med värme

Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s