Herre på täppan

Jag vandrar på min plätt, i mitt paradis på jorden. Jag vandrar här och äntligen är jag inte på väg någon annanstans i mitt inre.

Jag är lugn.

Jag springer inte iväg för att fly till någonting annat.

Jag är inte längre ständigt på språng.

Jag är här nu ~ på toppen av mitt paradis ~ jag ligger på taket på vindskyddet och blickar ut över vad jag har.

Det fanns en tid när mitt liv kändes övermäktigt och jag stod i funderingarna om jag skulle sälja detta ställe. Jag var i en punkt i livet där jag stod ensam och hade inte tron på mig själv att jag skulle klara av att sköta gården själv.

Idag är jag tacksam att jag inte gjorde något förhastat. Sådant lugn som infinner sig här på skogen går inte att sätta i ord.

När mörkret faller över furornas toppar om kvällarna så är det svart, det enda som lyser upp är den vackra stjärnbilden på himlavalvet.

Mörkret som omsluter torpet som mjukt sammet. En brasa som knastrar. Någon fågel som hörs på avstånd.

Vad mer kan man begära i livet.

Jakten är över ~ jakten att ständigt fly från från mig själv.

Tack 💛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s