Gammal och ensam

De äldre ~ de gamla, kanske lite rynkiga, kanske lite mer gråhårigare, kanske lite långsammare, kanske lite mer smärt påverkade, kanske lite sämre syn, kanske lite sämre hörsel, kanske lite sämre aptit på både mat och livet ~ de är färgade av livet.

Det är människor därute som du och jag. De äldre som får hemtjänst eller hamnar på vårdhem är bara du och jag i en äldre version.

Äldre människor med ryggsäckar som de aldrig bearbetat, erfarenheter av livet som gjort dem till vad de är idag. Vissa har fina livserfarenheter, vissa har tyngre erfarenheter, vissa har accepterat, förlåtit och vandrat vidare, men många har lagt locket på och erfarenheter samlats ihop till en bitterhet över att livet inte blev som de trott.

Drömmar de haft, men inte vågat genomföra, relationer de gått in i som inte varit bra för dem, relationer de haft som gjord dem sjuka, erfarenheter av livet de levt och inser på gamla dar att drömmar de haft för längesen numer är ett minne blott.

Vad är det som gör att människan inte vågar lyssna till sin egna inre röst om vad som känns rätt eller orätt för just den individen?

Kroppen är trött, kanske den värker, livet i en fyrkant där många bara ser sitt egna lilla boende dagar i ända, gången mellan sovrum – badrum – kök – dag ut och dag in. Anhöriga som har fullt upp med sitt, eller anhöriga som inte finns, eller anhöriga där relationen förstörts av någon anledning.

På ålderns höst när ensamheten tränger på, den ofrivilliga ensamheten när man kanske trodde man skulle va två. Då kommer tankarna som äter människan inifrån och ut. Om jag bara gjort si eller så!

Ensamheten, lampan som lyser varmt i fönstret avslöjar inte den ensamma gamla människa bakom glaset.

Sorgen över livskamraten som lämnat jordelivet, vänner som vandrat och fortsätter vandra samma väg, bitterheten över släkt som inte har tid, det är svårt att ”bara” se det vackra i den enkla solen som lyser på himlen den blå eller fågeln som vajar i grenen, sjunger så vackert för den som vill lyssna.

Tankar blir mörka, ensamheten fryser i ådrorna, arbetslivet är slut, kan inte köra bil själv, kan inte handla själv, kan inte gå själv, kan inte tvätta kroppen själv, kan kanske inte gå på toaletten själv, det blev en gammal människa där livet satt sina spår.

En gammal människa som ”bara” ska acceptera faserna som händer i kroppen fast knoppen skriker ut i frustration över att bli som ett litet barn igen och behöva mer hjälp än någonsin i livet.

Det ska ”bara” accepteras! Ingen att prata med.

Det är en sorg att bli gammal och grå, funktioner i kroppen som sakta förgås, i ensamheten tankar om döden hälsar på, vem kan man prata med då.

Vi springer i all hast slänger ur oss en mening eller två, men vågar vi stanna upp – ta ensamheten och döden på allvar, för jag lovar tankarna kommer förr eller senare när ensamheten knackar på och tinningarna blir grå.

Döden är närvarande och där kommer ångern över att livet blev som det blev – varför gjorde jag inte annorlunda?

Varför lyssnade jag inte till mitt inre?

Trots färgningar av livet och ensamhetens sällskap, så finns vår skapare med all sin kraft ~ utanför fönstret i furornas toppar, i varje millimeter av moder jords lilla vrå finns skönheten för den som vill se på.

Ibland kan man behöva lite hjälp på vägen, någon som hjälper till att skönja det vackra, någon som hjälper till att bryta det mörka mot det ljusa, någon som vågar ta i de tunga frågorna om livet, döden, ensamheten och färgningarna i själen av livets vandringsvägar.

Denna någon kan vara du eller jag! Det räcker med ett öra, en värmande kram, ett fint ord eller två, baka eller sjunga tillsammans, prata om döden & ensamheten som glöder.

Ibland behöver en gammal bara få känna att han eller hon blir lyssnad på, och få en chans att sätta ord på det som tynger innan livsresan är slut.

Precis som du och jag ~ människor som bara vill känna att de duger som de är. Att ensamheten inte känns så isande kall när solen lyser varmt.

Färgad av livet det är vi alla ~ men vi väljer var och en vad vi vill göra med färgningarna.

Låtsas att de inte finns, skrapa lite på ytan och täcka över, eller gnugga ordentlig så det blir lite lättare, lite friare, lite ljusare att vandra de resterande dagarna vi var och en har kvar på Moder Jords vackra ägor.

Sol och värme till dig

Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s