Clear alt delete

God morgon kära medmänniskor❤️

Hoppas du haft en god natts sömn!

Jag vaknar efter min jobbhelg med ljus på himlen, jösses så det sprätter till i lycko hormonerna. Tassar ut i morgon ljusets uppgång i morgonrock och storstövlarna för den tidiga kissrundan för pälsklingarna. Blandar min morgondrink, ger vovvarna frukost och gör eld i spisen. Kryper tillbaka i sängvärmen och myser, så skönt med ledig dag och sovmorgon!

Idag blir det ”bara” religionsplugg inför inlämningen i morgon.

Hittar en text jag började skriva på i somras och tänkte jag skulle dela med mig av mina tankar denna morgon.

Dagar när man vill trycka på clear alt delete ~ dom kommer var så säker hur bra man än tycks må ena dagen.

Den ständiga frågan; ”Hur mår du?”

”Bra!”

”Bra” är väl ingen känsla…..eller? varför i hela fridens namn hasplar man ur sig BRA?!

Jag tror det är enklast, alla förväntar sig ett bra och sen är det bra med det.

Men låt säga att man istället vågar sätta ord på sina känslor:

”Jag är trött idag och känner mig ledsen/arg/rädd, det känns konstigt i kroppen.”

Vem räknar med ett sådant svar och vem kan eller orkar möta ett sådant svar?

Har man tid för det idag?

Vi lever i en värld där det till synes verkar som de flesta har det perfekta livet & alla mår så bra.

Kanske man många gånger finner saker som det är fel på, man fokuserar på de yttre omständigheterna och skapar sin egna inre verklighet.

Vissa gånger kanske man till och med fastat i ältandet av det yttre att man inte gör något aktivt åt det hela ~ man kanske väljer att hela tiden må piss eller se saker som ständiga problem ~ gnäll och gnäll men man vill/orkar inte göra något åt problemet eller att titta in i sitt eget inre. Man väljer sitt synsätt helt enkelt.

Det finns de som gör så, icke att förglömma. Men det är farligt att fastna, stagnera i det mörka.

Men det är en utvecklingsprocess tror jag, i medvetenhet och självinsikt.

Det är lätt att tro att alla mår bra när man själv mår dåligt.

Men jag lovar, alla har sina berg och dalar, även om det inte syns utåt.

Sen är det säkert många som har lärt sig hantera och accepterar känslorna när dom kommer. De trycker inte undan dom med något substitut eller klyscha – själv gick jag i skåpen och letade sockerkickar som en idiot när jag kände att ångesten började komma. Det hjälpte i stunden men blev värre efter en stund. Letade fel på min omgivning för att slippa ta tag i mina egna obearbetade känslor.

Jag kan fortfarande komma på mig med att leta sockerkickar, men brukar vara bättre förberedd när det händer med nötter och annat mindre farligt för kroppen.

Känslor finns av en anledning ~ de är till för att kännas ~ när vi känner är vi mänskliga ~ när vi är mänskliga lyssnar vi till kroppen ~ när vi lyssnar till kroppen mår vi bättre.

Vi rensar ut skiten helt enkelt ~ det som behöver komma ut kommer ut och förvandlas inte till bitterhet, blockeringar, och sjukdomar. För det är vad jag tror det förvandlas till på sikt.

Det är ju något vi alla vill göra ~ Må Bra (i alla fall jag) och ändå mår vi sämre och sämre i dagens samhälle.

Jag rider idag ut mina känslor ~ låter dom komma, men låter dom inte ta över mitt liv. Jag är fortfarande den som bestämmer över mitt egocentriska ego.

Mitt redskap är närvaro ~ och långa andetag. Stannar upp och känner efter i kroppen hur den mår och vad den behöver. Tar avstånd från sådant som suger energi, frågar mig ständigt ”tillhör detta dig Carina?”, gör det inte det så vandrar jag vidare.

Jag tar hjälp av vänner att bolla med när jag känner att min sikt är oklar, jag pratar med likasinnade för att finna styrka i att jag är inte ensam. Jag vandrar i vetskapen om att jag är den som lär förändra mig själv om det är så att jag vill ha en förändring.

Jag har lärt mig (på tok för sent) att det går inte att förändra en annan människa!

Trampar någon mig med sina lortiga skor så markerar jag med tydlig gränssättning vad jag tillåter vs. inte tillåter.

Mitt redskap alla dagar until death do is part. Det är en pågående utveckling i MOD att våga stå upp för mig själv.

Det svåraste att jobba med känner jag är nära relationer ~ relationer där man knutit starka band från barndom, även om relationerna är fruktansvärt sjuka och dyssade (dysfunktionella), så stannar man kvar för längtan och hoppet om en ljusare framtid finns ständigt närvarande.

Det gör det svårt att bryta helt och hållet, men jag tror man även där kan komma till en gräns där man verkligen känner från djupet av sitt hjärta att NU får det vara bra!

Då kanske man gör ett avslut och vandrar vidare på sin egna lilla livsstig och finner sin egen form av tillfredsställelse av inre harmoni.

Blandat med sorgen över att det inte blev som det blev, jobba med acceptansen över hur det ser ut idag och våga göra sin egen förändring för sin egen skull.

Hitta tilliten till att livet vill mig väl och att jag är buren av något större än mig själv.

Släppa kontrollen helt ”enkelt”.

Må så gott kära Du

Jag önskar dig en härlig måndag

Med ljus och värme

Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s