Du äger!

Detta är till dig Stella! Vår ögonsten på jorden! En liten hyllningsfilm nedan för den som vill se.

Hipp hipp hurra ETT år i Sverige

Tänk va ett år går fort! Jag minns det som igår, din ledsna blick som dök upp i mitt flöde på Facebook. Blicken som skar ända in i min själ. Det gjorde ont, djupt inom mig. Det kändes som att titta in i mitt eget innersta som tonåring. Den sorgen, den ensamheten, den uppgivenheten! Det var som om du talade till mig; ”hjälp mig, jag måste få hjälp!”

Sonya (fd.Mary) i hägnet i Rumänien

Jag skulle inte ha någon mer hund, det räckte med två, men din blick förföljde mig vart jag än gick, du etsade fast dig i min själ som ett efterhängset virus. Jag visste redan från början att min familj skulle sparka bakut och komma med förmaningar. Men känslan var så stark, jag mediterade och funderade, det var kort om tid detta var bara en vecka innan du skulle landa på svensk mark.

För din plats på flyget var bokad, du var i djup depression och var tvungen att komma ifrån hägnet, men du hade inget hem att komma hem till.

Blicken!

Jag gick på magkänslan och den sade mig att du var ämnad för att komma hem till mig och Olivia. Jag kände så starkt att du skulle kunna hitta glädjen till livet hos oss. Vi tog ett beslut, jag och min dotter. Ett gemensamt beslut som också blev vår hemlighet, vi sa ingenting till någon. Jag tror det var dagen innan Arlanda, så nämnde jag det för en nära vän. Vi hade ett riktigt hemlighetsmakeri och nerverna va på spänn ~ jag och Olivia var så förväntansfulla att få träffa dig!

Olivia hade varit så pirrig så hon hade knappt kunnat sova på natten. Jag tror nog även du kära vän var lite pirrig på allt nytt som var på väg att hända dig!

Dagen kom och äntligen fick vi möta dig! Vi var så nervösa, vad var det för hund vi skulle få hem ~ nu var du här, rädd och försiktig nosade du dig fram till oss och där började vår resa ~ tillsammans! Du var något större än vi hade väntat oss ~ hundburen vi hade med oss var för liten så du fick helt enkelt sitta på golvet hem till Dalarna.

Vintern 2018

Inte en dag vi ångrat att vi öppnade vårt hem för dig! Du var så försiktig och är det fortfarande fast på ett annat vis ~ mer trygg och säker på dig själv men väldigt försiktig.

Vi har följt alla råd vi fått från Dog Rescue och tagit det lugnt så du kunde anpassa dig och hitta din plats i flocken. Vi hade lite erfarenhet från Sonya så vi visste redan innebörden av rädslan för både ljud och ”normala” saker som dammsugare, tv, tvättmaskin o.s.v sådant som du troligen aldrig upplevt.

Promenaderna var till en början låååååångsamma ~ allt var läskigt i din värld. Stundvis fick jag bära dig. Minns den gången jag skulle gå med dig genom byn lite längre bort och fåren gick i hagen! Det gick INTE att få dig förbi dessa varelser, du var livrädd. Så jag fick helt enkelt lyfta upp dig och bära dig en lång bit innan faran var över. Nu för tiden älskar du att promenera just den vägen, men det har ju att göra med att dina favorit kompisar Linnea och Mattias bor där. Dom älskar du så du kan spricka! Dit vill du gå mest varje dag om du själv fick välja.

Lillmatte & Stella myser långt ute på skogen på en campingtur sommaren 2019

Camping med vår Vw-buss är en del av vårat liv. Till en början var du rädd för att kliva in i bussen och även den vanliga bilen. Lirkande varje dag, massor av beröm och godis så efter två veckor hoppade du självmant in i bilen. Ett stort framsteg för dig!

På campingtur sommaren 2019

Idag älskar du att åka bil, men framförallt älskar du camping med Vw-bussen! Där får vi mysa extra mycket ute i naturen, ströva på orörda stigar och njuta av både soluppgångar som solnedgångar.

Solnedgång över Svärdsjöskogarna

Hästar är du ganska rädd för, du blir modigare och modigare men du tycker dom är läskigt stora. Vi tränar, tvingar inte fram något utan tar det lugnt och försiktigt, för hästar är ju en del i vårt liv likaså.

Träningstur med hund & häst

Du älskar att kela, börjar någon kela med dig så får de under inga omständigheter sluta. Slutar någon klappa så är du snabbt framme med nosen och puttar på händerna och fungerar inte det så trycker du rumpan mot vederbörandes ben; ”Hallå!! Sluta inte, fortsätt klia det är ju så skönt!” Verkar det som att du säger.

De som får äran att träffa dig faller som furor för dig! Du är svår att inte börja älska omgående. Ditt lugn, din karisma, din lust till vänskaplig kontakt sprider sig som ett lyckostoft varthän du än går.

Jag stäcker på mig och känner sådan stolthet att få titulera mig matte till just dig! Älskade fina Stella!

Vandring på Djuptjärnsberget

Du bär fortfarande på en del rädslor, vissa kanske du får bära med dig livet ut. Men du är trygg hos oss, det känns i hela ditt väsen. Jag är så glad och tacksam att du blev räddad och fick komma till oss.

Jag önskar fler människor förstod hur viktigt det är att vara snälla mot er djur, behandla er med respekt och vördnad. Den kärleken man får tillbaka är obetalbar och skulle kunna hela en människas sorgsna själ.

Du ger mig hopp Stella, hopp om att förändring är möjlig och att det verkligen går! Du är förändringen i ett levande bevis.

Från den sorgsna lilla tjejen ensam i en kall värld, till tjejen med lusten och leken sakta spira i kroppen. Ständigt sökandes av närhet.

Vi ~ för all-tid!

Vi älskar dig över allt ~ underbara Stellis!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s