Våga känna eller fly

Sorgens nattsvarta mörker och renande effekt!

Det är nog många som har haft sorg/trauma av något, som av välmening fått en klapp på axeln, en käck kommentar eller kanske en oförstående nick.

– Det går över!

– Tänk positivt!

– Det var det bästa som kunde hända!

– Du måste göra något roligt så du kommer på andra tankar!

Välmenande ord men ack så förödande.

SORGEN behöver få ta plats, sorgen behöver få komma ut. Jag sörjer i form av tårar ~ hjärtskärande gråt det känns som att den ska slita mig i bitar. Snoret rinner, salta tårar sprutar, näsan blir plötsligt täppt och kroppen är helt slut. En skön känsla sprider sig av välbehag och trötthet.

En stunds vila tills nästa attack kommer ~ tänk att sorgen kan göra så ont. Det är väl kanske därför många människor har så svårt för den, undviker den genom att bita ihop och lägga locket på. Kanske fly in i att döva känslan med mat, godis, alkohol, droger, spel, shopping eller något annat substitut som ger snabb kick för att slippa känna.

Jag vet, jag har varit där och stundvis ramlar jag tillbaka men med större självinsikt och kan fånga upp mig fortare än jag gjorde förr. Då, fastnade jag i flykt under lång tid och resultatet blev att jag mådde mycket sämre inombords.

Jag slog på mig själv och skuldbelade mig själv att vara svag som inte kunde motstå frestelsen att fly. Idag vet jag tack och lov bättre!

Idag vet jag ~ hur viktigt det är att få ge sig tiden att stanna i sorgen och låta den få utrymme till att läka såren.

Jag försöker vägleda min dotter i detta. Det är stundvis svårt och läskigt för jag har själv aldrig som barn blivit vägledd i detta och det var aldrig okej för mig att känna. Att gråta var bara för ”känsliga”, smått ”hysteriska” människor. Det var vad jag fick höra. Vilket gjorde att jag aldrig öppnade sorgen eller någon annan ”negativ”(känslan är ju inte negativt, men i och med att jag blev matad med den känslan av att det var skamfyllt så blev det en negativ känsla för mig) känsla för någon, jag låste in mig på toaletten släckte lampan, satt och grät i min ensamhet. Allt jag ville var bara att få krypa upp i en famn som var varm och icke dömande. Som lät mig gråta och sörja, som inte ställde kravet ”att nu får det vara nog med det där tramset”!

Idag gör jag så gott jag förmår ~ just idag! Jag lär hela tiden och jag försöker följa min intuition vad som KÄNNS rätt. För känslor är så viktiga, viktiga att få komma till hörs och bli lyssnad på utan dömande eller goda välmenande uppmuntrande ord.

När sorgen som jag just nu befinner mig i, avtar så vet jag att jag kan förstå att det var det bästa som hände med Eliot.

Inlägget om Eliot kan du läsa genom att klicka Här

Men först måste jag få gå igenom vårt liv tillsammans på mitt eget lilla vis, precis som min dotter måste få gå igenom det på sitt vis.

Sen kan vi glädja oss och njuta av den underbara tid vi fick tillsammans. Såklart kommer det att ta tid, men vi har ju ingen tid att passa så det får ta den tid det tar – en dag i taget.

Det viktigaste är att inte förneka känslan, utan omfamna den och ta hand om den!

Sen vill jag tacka DIG som visat din omtanke och kärlek till oss i denna stund – det värmer så i mitt hjärta och rör mig till tårar av tacksamhet vilka fina människor det verkligen finns ute i världen. TACK!!!

Värme och kärlek

Carina

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s