Idag är jag rädd

Jag fortsätter skrivandet på inlägget ~ Barn har ingen talan , klicka på länken så kommer du dit om du vill läsa det först.

Som barn hade jag uppskattat någon som alltid fanns där med kärlek, även de dagar jag uppförde mig mindre bra. Någon som kunde vägleda mig i vad som var ok eller inte ok ~ med ödmjukhet och bestämdhet ~ utan skrik, slag och hot. Luggning, öronnyp och örfilar var inget ovanligt, det blev en vardag det med precis som med alla andra vanesaker. Jag trodde jag var ensam om mina upplevelser.

Jag började få självbilden som värdelös.

Som tonåring gjorde jag revolt.

Som tonåring hade jag uppskattat tålamods fyllda gränser, med kärlek.

Som tonåring hade jag uppskattat någon som trodde på mig när jag själv inte trodde på mitt eget egenvärde.

Som tonåring var jag som en tvättsvamp som törstade efter närhet, jag sög i mig det jag kunde få, även om det så var i destruktiv form.

Som tonåring ville jag bara bli lyssnad på ~ mitt inre var som en vulkan på väg att få utbrott. Vad jag än sa så blev det fel kändes det som.

Som tonåring hade jag totalt tappat all respekt för mina föräldrar. Jag var så trött på vår livssituation men vågade inte prata med någon om den.

Det bubblade och var omvälvande ~ jag hörde inte hemma någonstans. Hemma var jag ett ”problembarn” ~ men mitt inre skrek bara efter en varm famn som stod kvar i det omvälvande vulkanutbrottet.

I tonåren började jag röka och dricka, till en början var det olustigt och äckligt men grupptrycket var för starkt och bägge drogerna eskalerade och blev som ett hjälpmedel för att tysta min ångest och blyghet. Med dessa droger kunde jag vara någon annan ~ tuff och hård på ytan.

Jag märkte inte av att jag började banan in på ett destruktivt förhållande till mig själv.

Jag kände instinktivt att allt var så fel men jag klarade inte av att bryta mönstret. Jag var så rädd att bli helt ensam och det ville jag för allt i världen inte vara.

Jag har gjort många dumma val i mitt liv, jag har dömt mig själv hårt och brutalt för dessa. Men som jag på senare år förlåtit mig själv för då jag insett att jag gjorde så gott jag kunde just där och då i livet.

Sedermera har jag utvecklats och lärt mig mycket av alla mina erfarenheter ~ men vad jag hade glömt på vägen var att känna.

Känna känslor i kroppen ~ jag var specialist på att stänga av och bita ihop.

Jag bar på så mycket sorg över att det blev som det blev.

Jag bar så mycket ilska över hur gränslös jag varit mot mig själv och tolererat att andra fått bete sig hur som helst mot mig.

Jag bar på så mycket ilska över hur andra människor hade betett sig mot mig.

Jag tryckte undan allt, förvarade det väl undanstoppat, med ett påklistrat leende, till den dagen mitt inre inte orkade längre.

Gränser började sättas med buller och bång. Relationer sades upp och helt plötsligt stod jag där ensam. Men denna gång var jag inte rädd för ensamheten ~ denna gång var jag villig och redo att möta all den sorg och all den ilska som fanns inom mig. Jag bär fortfarande på dessa känslor, de kommer perioder då jag jobbar extra mycket med vad som händer i mitt inre.

Idag är jag rädd ~ jag tror det är rädsla jag känner inför morgondagen och de kommande fyra dagarna. Då jag ska på anhörigkurs på Rockeholms behandlingshem.

Jag är rädd för sårbarheten ~ nya människor i en sårbar situation ~ jag kommer resa i mitt inre, andras inre. Våra erfarenheter ~ släppa taget lite mer om det som håller fast och påverkar mig negativt.

Jag har en dröm ~ att bli helt fri.

Utan skam och skuld för något som inte ens är min skam och skuld att bära ~ den tillhör någon annan.

Det är inte helt problemfritt att leva ett liv med beroendesjukdomen så nära inpå ~ det är inte helt smärtfritt att leva ett liv som medberoende och titta på ~ det är inte smärtfritt att vara ett vuxet barn i en vuxen värld.

Jag lär ~ jag växer ~ idag är det bara jag.

Fjärilen är ett starkt tecken på en ny början på ett högre plan. Precis som fjärilen som kommer fram ur sin kokong, kan det betyda att du träder fram med en ny skönhet och en ny medvetenhet, att du går in i en period av pånyttfödelse och transformation. Fjärilen är en mycket gammal symbol för själen och till och med för själva livet. En fjäril kan symbolisera glädje och lycka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s