Påsken ~ tiden för pånyttfödelse.
Tiden då jorden börjar spira.
Tiden då fjärilar kläcks ur sina puppor.
Tiden då bina och humlorna väcks till liv.
Tiden då träden knoppar och blommorna planteras om för att få ny kraft för ännu ett år.
Jag ser denna tidpunkt på året som en fin tid att återfödas själv ~ på nytt.
Vill jag göra en förändring i mitt liv är det en fin tid att göra det på. Ut med det gamla och in med något nytt.
I min förändringsprocess är min förändring att lära mig säga Nej utan dåligt samvete eller med meterlånga förklaringar till varför jag säger nej ~ ett nej är ett nej, punkt. Jag tränar också på att ha medkänsla till mig själv ~ jag har liksom glömt bort mig själv på vägen genom livet. Så då är det bra att träna på känner jag.
Jag jobbar aktivt med mitt förändringsbeteende och jag behöver struktur för att inte tappa mig själv ~ jag avsätter lite tid varje vecka för att reflektera konstruktivt (låter kanske skittråkigt, men jag behöver det) hur veckan sett ut, vad som har gått bra och vad som inte gått så bra.
Jag tar ett steg ~ en dag i taget, hamnar ibland i dikeskanten, försöker se verkligheten ovanifrån. Tar hjälp av mina stöttepelare, tar några djupa andetag och kravlar mig ut på banan igen.
Jag lär mig konstant något nytt om mig själv ~ i mötet med andra ~ i mötet med livet.
Det viktiga är inte alla yttre tingen ~ det viktiga är den själsliga harmonin dör jag kan känna förnöjsamhet över vem jag är och en inte tacksamhet till livets alla gåvor.
Jag tillåter denna vår vara starten på något finare och vackrare ~ jag tillåter mig sugas med i vårens härliga pånyttfödelse ~ min tid ~ Nu!
Med värme
Carina
