Utmattning ~ resan inåt

Det är nu i dagarna precis två år sedan jag fick KBT och MediYoga från min vårdcentral. Jag minns än idag mitt första möte hos läkaren, hon frågade standard frågan om jag ville ha medicin. Jag bara grät och jag vet att jag tänkte i mitt inre kaos ”hur tusan ska en tablett kunna ändra tomheten i mitt bröst”.

Jag snörvlade fram att det är inte där problemet ligger, jag tror inte jag behöver ett piller för att bota min tomhet. Jag behöver HJÄLP, hjälp med att förstå mig själv! Jag har vuxit upp med så osunda förebilder i mitt liv, missbruk, psykisk och fysisk misshandel ~ det sätter spår, jag behöver jobba med MIG! Hon förstod vad jag pratade om. Äntligen någon som förstod!

Jag var så sårbar och det gjorde så ont i min själ.

Jag skämdes, för att jag inte var starkare. Jag skämdes, för att jag hamnat där jag var. Jag visste att min själ var trasig, sönderstrimlad som ett litet pappersark i pappersstrimlan.

Jag hade sprungit i så många år, burit så mycket sorg och ilska på mina axlar. Skammen var min bästa kompis. Hur fixar man sådant?

När jag landade på yogamattan för första gången kände jag mig så malplacerad. Va hon pratade den där terapeuten ~ jag ville ju bara sova och det skrek i öronen, jag var så ljudkänslig där och då. Det började pirra av rastlöshet i kroppen.

Jösses, skulle det inte hända något snart ~ vi låg bara och andades, men jag fick knappt luft. Jag kippade efter andan som en liten fisk som hamnat strandsatt på land. Det gick INTE att andas igenom näsan och jag minns att hon pratade om att andas med magen. All luft stannade ungefär vid bröstkorgen ~ STOPP! I mitt huvud var det full aktivitet ~ som rena inflyttningsfesten, hög volym och tjatter. Tänk att de bara kan invadera min hjärna sådär, utan att ens betala hyra! Tankarna festade på och brydde sig inte ett dugg om mig. Till slut måste jag ha somnat!

Detta pågick några gånger och jag kände sådant motstånd att gå på yogan, men jag hade fått det på recept och då var jag tvungen att gå.

På vägen hände något. Jag märkte att dom där tankarna som inte betalade sin hyra började tystna. Om så bara för några sekunder – men för mig som gått runt ett helt liv med inflyttningsfest deluxe i huvudet blev det så märkbart. Där och då förstod jag att MediYogan var något jag inte kunde släppa taget om. Så jag började åter min sökande resa efter svar ~ va vad det som gjorde att denna yogaform gjorde som den gjorde med min hjärna.

Allt eftersom jag letade, fick jag svar och ju mer svar jag fick desto mer ivrig blev jag att utöva för att få egna resultat ~ men jag förstod ändå inte riktigt hur det hela hängde ihop. För stunden var jag bara så glad att det blev lugnt uppe i hjärnkontoret och med lugnet kom en ännu mer trötthet. Jag sov och grät mig igenom vårmånaderna 2017. Hela jag var tömd på energi, men ändå var jag tvungen att ha energi för att hantera Försäkringskassan och deras regelsystem. Det gick inte ihop.

Slappna av, vila, ta hand om dig själv.

Det var inte lätt när nya papper, nya skrivelser, nya bestämmelser skulle efterlevas. Det blev ett enda stressinferno. Men jag hittade mina stunder då det kunde bli lite lugnt och det var i yogan, även om det många gånger var motsträvigt så visste jag att jag behövde piska mig själv till att inte ge upp.

Jag förstod även att yogan skulle bli min livlina i framtiden, om jag skulle hålla som människa. Jag förstod att en enorm livsstilsförändring var i antågande och jag valde själv om jag skulle hoppa på det tåget eller inte.

Jag valde att hoppa på tåget ~ jag valde livet ~ mitt liv. Jag hade inget att förlora.

Resan skulle börja med en oändlig kraft ~ inåt. Det fanns ingen chans att kliva av. Jag har gråtit, jag har känt mig oändligt tom inombords, som ett stort sorgmoln på två ben. Jag kände ingen glädje till livet ~ ingen glädje till något.

Var det så livet skulle bli nu?

Aldrig få känna lycka, aldrig få skratta från hjärtat?

Har du känt så eller känner du så idag? Hur har du gått vidare?

Denna oändliga tomheten.

Ju mer jag grät ut min sorg, ju mer jag skrek ut min ilska (på skogen😉) ju mer kände jag att tomheten i mitt bröst började fyllas av något varmt och vackert. Jag började få kontakt med mina känslor ~ jag började känna och lyssna inåt.

Jag som ständig lyssnat utåt, på andra ~ genom hela livet. Tagit skit, anpassat mig, inte vara för mycket. För att duga till.

Men nu hade jag bestämt mig!

Nu var det jag ~ bara jag!

Jag har blivit kallad egoist, konstig, omöjlig, självisk, du ska inte tro att du är något, en massa fula ord har jag fått slängt i mitt ansikte som jag inte vill skriva här för att smutsa ner min blogg. Alla dessa hårda ord, slagen, tystnaden, skuldbeläggningen ~ är det något som bara går över i ett nafs?

Vad tror du?

”Tänk positivt”, ”så farligt kan det inte ha varit” ”det är bara att gå vidare” ”du förtjänade det””bit ihop”.

Alla upplevelser ~ men hur är det med KÄNSLAN, känslan som måste få komma ut och sörja ut sin sorg, skrika ut sin ilska, få en chans till att bli hel. Att trycka undan känslor tror iaf jag skapar mer obalanser i kroppen. Vad tror du?

Jag har fortfarande stått rak och gått min väg – inåt. Men såren blöder och det tar tid att läka.

Det sjuka är på väg mot det friska nu ~ aldrig mer ska osunda relationer få styra mitt liv.

Alla gör ett val.

Val är svåra och jobbiga ibland ~ men ibland så är det så mycket värt, för att själv bli hel. Det finns så mycket fint i livet som annars kan missas. Det finns så mycket fint att upptäcka om man bara vågar släppa taget och vända blicken inåt istället för att fasta på de yttre omständigheterna.

Det finns alltid något fint! I tystnaden kommer svaren, svaren som jag redan bär på ~ inombords. Alla har sina egna svar.

Hur har du gjort i din utmattning?

Jag tar tacksamt emot dina tankar om stress och utmattning hur du upplever det?

Kram

Carina

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s