Fullmånen lyser med sitt sken igenom fönstret, det är kallt ute, närmare -20 grader och snön ligger gnistrande vit i månskenet. Det är så vackert så det finns inte ord.
I min lilla stuga sprider sig doften av nykokt blåbärssylt, som för tanken till dagarna vi plockade blåbären här på min lilla gårdstuva💙
Jag är så tacksam för min lilla plätt på jorden, ett paradis mitt i skogen.
Frysen är redo för påfyllnad.
Jag känner sådan förnöjsamhet över livet i detta Nu!
För ett år sedan tragglade jag med byråkratin, arbetsförmedling, a-kassa och försäkringskassa. Fick se Sveriges baksida, som även fick mig att vakna upp. Idag behöver man verkligen vara frisk för att vara sjuk.
Men just nu ett år senare ~ tragglar jag mig fram i min egen takt, på mitt egna lilla vis ~ utan att någon ska komma och lägga sig i ditten eller datten.
Utmattningen har lärt mig så enormt mycket om mig själv, men också har jag lärt mig baksidan med att vara sjuk i detta avlånga land. Men det tar vi en annan gång.
För i stunden finns bara detta nu och ingenting annat.
Kram
Carina
