Mörkret ~ frihet eller rädsla

Mörkret har många gånger väckt en enorm rädsla inom mig. Den djupa skogen har också väckt min rädsla ~ för bara tio år sedan så gick jag inte ut på skogen själv och jag gick inte ut på några längre promenader när det var mörkt ute.

När jag och min dotters pappa separerade så flyttade jag ut på skogen där jag bor nu. Till en liten sommarstuga som jag tog över efter min pappas bortgång. Till en början var det tänkt som en tillfällig lösning tills jag hittade ett större boende på andra sidan stan. Men den dagen kom aldrig ~ vi trivdes alldeles för bra här på skogen. Den lilla stugan som var min oas för att hämta kraft, min röda lilla stuga som jag drömt om så länge. Samtidigt var jag livrädd när mörkret föll, jag vågade knappt gå utanför dörren och värre blev det på vintern när det var svart dygnet runt kändes det som.

Jag gick korta promenader med min dåvarande hund Molly och jag sjöng för full hals ~ rockstjärnan inom min vaknade till liv!

Jag skrålade för att hålla alla spöken och annat farligt på avstånd ~ vad nu det kunde ha varit 😉

En natt vaknade jag av att Molly skällde, men när jag gnuggat sömnen ur ögonen insåg jag att det inte var hon som skällde. Ljudet kom utifrån och ljudet gav mig kalla kårar efter ryggraden ~ det där var INGET vanligt skall.

Jag drog täcket över huvudet och höll för öronen. Nästa morgon frågade jag grannen om de hört skällandet på natten.

”Jasså, rådjuret menar du?” Svarade han skrattandes.

Hmmm, ja javisst! Det borde väl jag ha vetat, dotter till en jägare. Men då insåg jag att skulle jag bo kvar på skogen var jag tvungen att göra något åt min rädsla! Jag kunde inte låta den styra mitt liv!

Så jag började utmana mig själv inför varje promenad. Längre och djupare promenader in i skogen, jag trodde varje rotvälta var en björn och jag sjöng för fulla muggar. En gång ramlade jag rakt över en björnskit och aldrig förr hade jag så bråttom hem som då.

Det har gått några år sedan den dagen. Idag har jag besegrat min rädsla och fobi för djupa skogen och mörkret som sveper in mitt torp om natten. Idag går jag obehindrat ut och känner hur naturen sveper in mig i sitt liv. Jag känner kraften ur träden, från himlen, från jorden ~ det är som om jag lärt mig följa njutningen istället för att haka fast i rädslan.

Idag föredrar jag många gånger en skön promenad i månskenet, rakt ut i skogen. Vetskapen om att de vilda djuren finns i min närhet ~ vi går i harmoni.

Idag är skogen, mörkret & stjärnhimlen min påfyllande kraft av lugn och harmoni. Stjärnhimlen är ~ magisk ~ månen är magi ~ hela alltet är en stor gåva.

När ljuset faller över skogens skepnad och mörket gör sin entré ~ det är en skönhet att skåda i naturens vackra skådespel ❤️

Jag är idag tacksam att jag vågade utmana min rädsla ~ livet blev mycket friare och mer njutbart här på skogen.

Kram Carina

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s