Den ljuvliga tiden är här nu. När allt börjar vakna till liv igen och solen dröjer sig kvar på himlavalvet en liten stund längre för varje dag som går. I min värld den ljuvligaste tiden på året – i stundens hetta säger jag det om alla årstider – för jag älskar verkligen alla årets skiftningar. Mörkret har fått mig att längta till ljuset. När ljuset kommer värmer det hela min själ och jag börjar känna pirret efter kaffestunder i solen, pirret i fingrarna att få plantera, pirret i kroppen att få bada naken i tjärn under vårsolens sken.
Stillheten på en soldränkt stubbe i skogen, lyssna in allt som börjar vakna till liv ~ igen.
Pånyttfödelse.
Jag behöver ljuset för att uppskatta mörkret och jag behöver mörkret för att uppskatta ljuset – det är liksom livet i sin helhet. Att växa i symbios med det mörka och ljusa.
Antingen väljer jag att streta emot, eller så följer jag med livets skiftningar ~ svårare än så är det inte. Det är förmånen med det egna valet.
Allt gott
Carina
