Hur stolt och tacksam får man bli?

För ett år sedan hade jag inte en tanke på att adoptera en hund från Rumänien. Jag hade redan lilla Selma, en söt ettrig liten Jack Russel som stundvis fick mitt bruna hår bli gråtonat.

När Selma var ett år (2013) gick min trogna vän Molly (Cairnterrier / Norfolkterrier) bort och sedan dess har Selma varit ensam hund, det blir nu snart sex år sedan. Men i våras ändrades mina tankar, jag gick upp i tid på ett av jobben och det kändes som om Selma blev ledsen av att vara ensam på dagarna. Jag fick iallafall dåligt samvete att hon var ensam, klart man ska ha kompisar.

Min mamma hade tidigare adopterat tre underbara hundar från Rumänien så jag började smått acceptera tanken om en hund därifrån. Min dotter var ofta ut på sidan Dog Rescue Sweden och kikade, ”Mamma, kan vi inte ta den här….eller den…eller den….” det pågick så ett bra tag till min mamma skickade en bild på denna nallebjörn.

Kunde man bli något annat än kär.

Hon förtrollade mitt hjärta och den 27 mars flyttade hon hem till oss efter ett liv på de vinterkalla vägarna i Bukarest, räddad från att bli ihjälbiten av tre större revirvaktande hundar.

Hon fick nu ett liv hos oss på Dalaskogen, vår tuffa lilla Sonya❤️

Sen va det ingen mer tanke på fler hundar, förrän lilla Stella (fd.Mary) dök upp. Hennes sorgsna blick fick mitt hjärta gå i bitar och jag kände så instinktivt att denna tjej skulle kunna hitta lyckan hos oss på skogen.

Det största ”problemet” var Sonya, då hon vid den tidpunkten hade blivit väldigt ”mammig” och släppte inte många inpå mig och min dotter utan hon ”vaktade” sin flock.

Men vi vågade oss på att tro det skulle funka, vi hade en reservplan ifall det skulle brista.

Men det gick!!

Så denna tjej kom till oss för att stanna. Den ledsna tjejen har nu på 3 1/2 månad blivit en skinande prinsessa med ett hjärta av sammet, lyckan spritter i hennes kropp och hon är ödmjukheten själv.

Idag fick hon på självaste Julafton följa med mig ut på jobb. Min eftermiddag på hemtjänsten blev omstrukturerad och jag skulle tillbringa flera timmar hos en ensam pensionär. Jag ringde till kunden och frågade om hen tyckte om djur, det blev ett glädjande JA till svar.

Så jag åkte hem efter Stella och vi fick en fantastisk eftermiddag hos den här pensionären. ”Tänk att en gatuhund kan vara så underbar och kärleksfull, det verkligen lyser kärlek om henne.”

Pensionären var så glad och nöjd, kramade och klappade på Stella. Vi åt god julmat tillsammans som jag hade haft med mig som jobbet bjöd på. Det gör så gott i mitt hjärta att se förändringen i denna hund. Tilliten har vuxit och kärlek till människan blomstrar, det var inte många månader sedan hon inte hade ett hem, fruktade faran runt nästa krök.

Men ödet ville henne annat.

Jag är så tacksam för dessa tjejer ❤️

Med värme

Carina

Annonser

5 reaktioner till “Hur stolt och tacksam får man bli?

  1. Fint du skriver. Blir så glad att läsa om adopterade hundar. Har 4 från Rumänien och en rottis. Skriver också blogg sen 10 år tillbaka. Mest om hundarna och då mitt jobb med Becky, men även om livet i övrigt, både svårigheter och glädje.
    Ha de gott

    Gillad av 1 person

    1. Tack Tezz 🙏 Va roligt att du har adopterat😃 Från vilken förening kommer dina hundar? Det är verkligen en speciell känsla att få bidra med något fint till en annan varelse 🥰
      Kikar in på din blogg !
      Trevlig kväll😊

      Gilla

  2. Får jag flytta hem till dig om två år när jag går i pension?
    Skämt åsido, du lever som jag vill leva. Så tråkigt bara att det blev utmattning innan! Fast jag kan inte tänka mig att bo långt från barn och barnbarn och skogsliv runt Stockholm skulle bli för dyrt.
    Jag är med i Dog Rescue Rumänien och blir så ledsen över att inte kunna rädda en eller flera men om en ryggoperation går bra och när jag slutat jobba, DÅ!
    Må så jättegott med dotter och djuren i skogen!
    Varma hälsningar från Irene, nästanpensionär.

    Gillad av 1 person

    1. Hej Irene
      Javisst får du plats med oss på 37 kvm så är du välkommen 🙂
      Livet på skogen är verkligen så underbart! Jag har flera år från både Stockholm och Bryssel i ryggsäcken, denna tid i livet är verkligen guld. Jag har dock utmattningen att tacka då det väckte många insikter i mig.
      Vart i Stockholm bor du?
      Du kan alltid hjälpa genom och bli fadder i Dog Rescue men det kanske du redan är?
      Dom är ju bara så underbara som lägger ner denna tid och kraft för dessa djur. Jag och min dotter har en dröm att få åka ner dit och hälsa på i hägnet.
      Varma dalahälsningar Carina

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s