Här i början på veckan hade jag några dagar jag bara ville dra räcket över huvudet och försvinna.
Jag kände den där olusten i kroppen som kröp i mig likt en slingrande mask som vill undkomma metkroken. Dom dagarna är mindre roliga, det går liksom inte att komma ifrån.
Så jag stannade upp lite extra, tackade nej lite mer, försökte se vad jag hade omkring mig och jag såg till min förvåning att jag hade en hel del att vara tacksam för.
Jag spelade in en liten filmsnutt så får du se vad jag känner tacksamhet över ~ min tid av att stanna upp och bara stilla sinnet.
Hemma på skogen där lugnet breder ut sig över vidderna ~ där djuren sprider sitt lugn och jag får äran att bara vara.
Jag som skriver heter Carina och bloggar om livet; stress, utmattning, medberoende och allt som berör mitt inre och skapar ett intresse. Jag rasade julen 2016 i svår utmattning och där började min resa inåt på riktigt. Jag började vända upp och ner, ut och in på hela mitt väsen för att kunna förstå varför jag hade rasat i utmattningen. Jag var helt övertygad om att mitt förtagande inom barnomsorgen inte var orsaken som många påstod ~ jag började titta djupare inom mig ~ kunde svaren ligga i barndomen?
Jag delar min resa, mina tankar med dig, blandat med både sorg och glädje.
Jag delar också med mig av livet tillsammans med mina fantastiska fyrbenta vänner ~ trogna vänner för livet.
Jag lever och bor i ett litet torp på skogen i Dalarna. Ensamstående mamma till en underbar dotter, på torpet finns också tre hundar (två är adopterade från Rumänien), tre katter, två kaniner, 18 höns & tuppen Oscar samt ett gäng akvariefiskar. Jag gillar närheten till naturen, det äkta och omtänksamma i människan. Med sanningen till oss själva kan vi öppna upp för omtanken mot andra.
Skrivandet hjälper mig att processa livets frågor.
Dela gärna om du gillar det du läser. Lämna gärna ett avtryck i kommentarsfältet om du vill.
Ljus & värme
Carina
Visa alla inlägg av Carina Wallberg
